Annat än Amarone som imponerar

Mina vänner. Det finns viner från distriktet valpolicella som, utan att vara det, påminner mycket om klassiska och dyra Amarone. Bussola är en av dem.

Jag har redan undersökt saken och det visar sig dessvärre att det inte finns att tillgå på Systembolaget, vare sig i butik eller beställningssortiment. Men väl på restaurant Villa Romana i centrala Uppsala, där jag avnjöt densamma under kvällen.

Körsbär, kryddor och ren och skär njutning.

Mera whisky och lite vin

Senast jag skrev hade jag varit på whiskyprovning och nu har jag faktiskt varit på en whiskyprovning till.

Vi (blind)provade fem sorter.

Irländska Tyrconnell för 329:-. Genuint gul färg, lite lätt fruktig och blommig, med lätt eftersmak. Doften var härlig, men den var lite för mild för mig.

Svenska Mackmyras Den första Utgåvan för 543:-. Ljusare gul än den första doftade den sprit, svagt päron och lite mandelmassa och smakade skit. Jag kände igen den direkt, då jag har druckit den tidigare ihop med min far, och det är ingen favorit. Den fullständligen ångar sprit och tillsätter man vatten blir den bara vek istället. Kvällens bottennapp.

Skottska MaCallans Fine Oak Master's Edition för 559:-. Gulbrun, med doft av torv, malt och lite kola. Den var väldigt balanserad, eftersmaken var kanske till och med lite trist. Fast god var den, absolut och kvällens tvåa.

Skottska Taliskers Distiller's Edition för 549:-. Bärnstensmörk och rökig luktade den tjära, vanilj, halm, tobak och russin och hade en lång och djup eftersmak. Needless to say I loved it?

Slutligen skottska Ardbeg Ten Years för 459:-. Kvällens ljusaste färg gula färg. Jag tyckte den kändes lättare än Talisker, trots att den är sagd att vara rökigare. Smaken är skum och jag gillar eftersmaken bättre än själva smaken. Helt okej och kvällens trea.

Jag har på sistone druckit en hel del sydafrikanska De Grendel från februaris nyhetssortiment, både till fisk- och skaldjursrätter och till sushi och båda jag och valda delar av min bekantskapskrets tycker mycket om den. Även införskaffat italienska Monti Garbi Ripasso, kaliforniska Turning Leaf (zinfandelversionen), tänkt att avnjutas till någon mustigare salladsvariant. När jag fyllde år fick jag dessutom sextonåriga Lagavulin av mina tjejer som uppenbarligen smygläser min blogg då och då.

På bokrean köpte jag en bok om mina sydafrikanska favoritviner som så snart jag har tid (!) ska läsas ingående med stort intresse.

Some islay kinds

Kvällen har spenderats på whiskyprovning, med inriktning på islay. Alltså en skottsk ö, som är mycket känd för sin (rökiga) whisky. Det var jag, ett par kollegor och en hel massa män i femtioårsåldern. Classic, isn't it? Nåväl. Vi testade fem olika sorter ikväll. I blindo. Som det ska vara. Man är bevisat mer sanningsenlig när man inte från början tror sig veta vad som 'bör' vara bra och inte.

I alla fall. Först ut var femtonåriga Bruichladdich. En mer brunaktig än gul, spritig, men hyfsat mild, blommig och torvig variant för 469:- Som faktiskt hamnade sist på min lista.

Vidare följde en gulare, lite rökigare som doftade läder och smakade starkare än den luktade, men var långt ifrån lika tung och rökig som de övriga (med den förstnämnda som undantag). Det visade sig vara tolvåriga Bunnahabhain för 389:-. Om jag någonsin är sugen på en mer lättdrucken, ickesårökig whiskey, men ändå med Islaykvalitet så kan jag mycket väl tänka mig att köpa den.

Sedan kom kvällens höjdare. Sextonåriga Lagavulin för 579:-. Bärnstensmörk, tung, mäktig, rökig och med en stor portion tjära. Yum!

Whisky nummer fyra var även den mörkare i färgen, men bara inte riktigt lika tung, rökig och tjärig som den föregående. Oljig, men med rätt god eftersmak. Den åkte dock ner på en fjärdeplats efterhand, The Ileach för 339:- .

Kvällen avslutades med en av öns rökigaste. Ardbeg för 459:-. Det synnerligen intressanta där är att den inte doftar i närheten så tungt och rökigt som de två föregående och dessutom är den väldigt ljus i färgen, men när man väl smakar sitter den som en smäck. Wow! Och det är riktigt gott, bara inte riktigt lika gott som Lagavulin.

Nästa whiskyprovning äger rum den 18:e mars, då med allmänfokus. And I'm signed up already. Dessutom ser jag synnerligen fram emot augustis Skottlandstripp med övriga familjens whiskynördar.

Nytt i vinstället

Nu har jag äntligen lyckats investera lite. So here it goes.

Först blev det kaliforniska Ravenswood, som jag fortfarande inte lyckats smaka på, trots funderingar sedan i somras. Så var även fallet med Basilisk och tack och lov att jag slutligen köpte det, säger jag bara. Det dracks upp igårkväll och jag föll som en sten. Tungt, men fantastiskt. 85:- små kronor för en riktigt härlig australiensisk shiraz-mix som jag utan tvekan tänker smaka fler gånger.

Mera Australien i form av Brown Brothers, sydafrikanskt á la (limited release) Anura och så spanska Lat42, som jag inte hört något annat än gott om. Verkligt bra rioja för 79:- går inte av för hackor, minsann. Cypressen åkte åter ner i korgen, men sedan blev det lite vitt också, bland annat franska Petit Chablis.

God ny dryckeskultur

För att börja från början. Med julen. Det dracks givetvis öl av alla de slag (Samuel Adams var gott till julbordet) och den äldre av mina yngre bröder föll lite för lättdruckna Beaujolais Villages. Vidare Reimersholms julsnaps 2008, som tycktes falla de flesta på läppen, uppblandad med lite gamla klassiker.

Till nyårsafton investerade jag i Launois-champagnen som dracks på Nobelmiddagen. Ett glas var gott. Två också. Men sedan blev det lite väl mycket och då inte i procentuell mening. Rotari Rosé gick mycket bättre att 'bara dricka' och den är ju också, som jag nämnt förut, ett väldigt prisvärt alternativ. Till förrätten bestående av skaldjurstoast drack jag underbara Pinot Gris Réserve - perfect match! - och till huvudrätten med inbakad fläskfilé fick det bli Roodeberg. Errazuriz, som jag övervägde till förrätten, har iställets druckits till skaldjurslasagne vid senare tillfälle (närmare bestämt i förrgår) och var, som antagit, riktigt god.

Till den senare av kalkonmiddagarna drar jag mig till minnes att det dracks både Graham Beck Merlot och decembernyheten Southern Ocean. Båda goda och relativt prisvärda.

I fredagskväll till Entrecôten började vi med Peter Lehman the Barossa. Yum! Visserligen 119 spänn, men ack vad len och fin den var. Vidare följde Palandri Estate Shiraz, som var helt okej, men som givetvis fick det svårt efter en sådan opening. Amerikanska Bliss gick det betydligt sämre för. Den var rentutsagt inte alls god och bör undvikas.

Till uppkommenade skidresa skall det medtas boxviner. Mitt främsta vita alternativ är italienska Inycon med Chardonnay och Pinot Grigio - den kombon är absolut godast och endast 158 kronor går det på. Även italienska Moncaro, faktiskt tyska Wildboar's Rock, argentinska Las Moras och franska Les Fumées Blanches är bra vita boxalternativ.

Vad gäller de röda så finns det en hel del. Mina konstanta favoriter är portugisiska Ramos, sydafrikanska Rijk's och Black Granite, spanska Raimat, australiensiska Penfold's, franska JeanJean-merloten (finns numera allt oftare att beställa), chilenska Concha y Toro och italienska Barone Ricasoli Formulae och Rocca di Montemassi. Efter helgen ska vi se om jag kan lägga till italienska Pasqua med cabernet sauvignon och merlot-druvor. Den har fått uppmärksammad positiv kritik och seeing as jag ska dela box med en merlotfantast...

Det bubblar inför det nya året

Och själv sitter jag här och researchar Champagne. Vad köpa? Hur mycket ska man våga investera och är det egentligen värt priset? Nå. Som, än så länge, fattig student med begränsad ekonomi tänker jag tänka efter både en och två gånger. Det hade jag däremot inte gjort med en stabil inkomst.

För en liten överblick, se Kronstams guide här. Mamma - observera att Launois Blanc de Blancs Brut Cuvée Reservée enligt honom smakar Marabous Frukt & Mandel. Den andra versionen av just Launois som vi har (men skynda, skynda - den börjar försvinna!) är ju Vintage Blanc de Blancs Brut som årets Nobelpristagare drack i Blå Hallen. Det ni. Köp, säger jag. Själv överväger jag fortfarande fram till imorgon bitti då det ska handlas redan innan kunderna kommer och lägger beslag på varorna.

Eftersom det på min middag blir fläskfilé till huvudrätt väljer jag mellan klassiska, sydafrikanska Roodeberg (cabernet sauvignon mixat med merlot och shiraz) eller eventuellt kaliforniska Ravenswood (zinfandel), som jag har velat smaka på hela hösten.

Något som jag redan har lyckats smaka på är Kronstams rekommenderade Rock Rabbit från skörden av Decembernyheter. En kalifornisk shiraz för 99:- alltså. Och riktigt god. Sträv, men god.

Vidare ska jag köpa vitt vin till förrätten och funderar på Errazuriz, som jag rekommenderade mina föräldrar häromveckan. De verkade väldigt nöjda.

I december och i Dublin

Efter att ha spenderat en långweekend i Dublin har jag nu återvänt lagom för att läsa in mig på Systembolagets Decembernyheter, då det stundar jobbtillfällen runt Lucia.

Vi har lite dyrare, franska pinot noirer, som exempelvis Pommard. Vidare följer en och annan billig, australiensisk shiraz (Madison Ridge) eller merlot (Kirrihill) och Kronstams amerikanska favoriter: Rock Rabbit och Line 39 - shiraz vs petite sirah.

Själv är jag bra nyfiken på sydafrikanska Anura, som ligger på 119:-.

Vad gäller vita viner så står det mellan chilenska Errazuriz, franska Les Faïsses och chilenska Arboleda. Personligen hade jag gått på det franska.

Mackmyras Special 01 har verkar hittills ha fått goda recensioner. Själv har jag ännu inte fått den äran. Vissa hävdar att Lagavulins Distillers Edition också är grym. Jag ligger i lä även där.

I Dublin blev det naturligtvis en del Guinness (en av mina all time favorites), men även lite sydafrikanskt Nederburg (för nostalgins skull), en dyrare Cava (Amorany, Manuel Martinez-producerat) och ett vitt, förvånansvärt gott, pinot grigio-baserat.