Vinresa till franska Alsace

Fina, fina vinrankor

Huvudgatan i Bergheim, där vi bodde, hette så passande

Utanför Gustave Lorentz, en av de kändare producenterna

Brorsan är helt slut, efter en rejäl provsmakning hos Spielmann. Vi testade betydligt fler än de som står kvar på bordet, kan tilläggas, så go figure...

Utanför Bruno Sorg

De fina, vinbeklädda kullarna

De senaste dagarna har spenderats i Frankrike, närmare bestämt Alsace, och främst med att provsmaka en oändlig mängd viner.

Alsace består i princip av mängder med små, små byar (alltid med en fin kyrka i mitten) mittemellan en massa berg och dalar och sluttningar, där alla vinrankorna växer. Fint som snus.

Det fungerar så att man helt enkelt kliver in på en miljon (literally!) olika små ställen (och de kan se helt olika ut; alltifrån seriösa kontorslokaler till någons pitoreska vardagsrum), till olika producenter, och ber att få smaka deras vin. Vanligtvis testar man 8-12 st, som minst 4-5 och som mest 20-25. Ibland vill de själva presentera sina viner i en viss ordning (för att det framhäver dem på bästa sätt) och ibland är man själv säker på vad man är ute efter eller vill testa mer av och då säger man bara det. Sedan slutar det ofta med att man köper en hel del, så alla tjänar på det.

En oerhört häftigt upplevelse, let me tell you. Och hör och häpnad; till och med JAG blev less på vin till slut. I lördags var vi till 8 olika ställen; 4 på förmiddagen och 4 på eftermiddagen, så ni kan ju tänka er själva, med tanke på vad jag skrev om hur mkt man testar. JA, jag spottade. Annars hade man knappast överlevt och det är liksom inte värt att bli på lyset - man är alldeles för upptagen med att upptäcka vad som är riktigt bra och vad man bara måste köpa.

Alsace är ett mycket välkänt vitvinsområde (visst görs här pinor noir också, men det vita vinet dominerar något enormt) och har fyra erkända så kallade ädla druvor; riesling, muscat, pinot gris och gewürztraminer, som odlas mest och helt enkelt funkar bäst i det klimatet och med den jordmånen de har där.

Ju dyrare och mer omsorgsfullt gjorda viner, ju mer håller man sig till de fyra och främst då de tre sistnämnda (som fungerar utmärkt att göra sötare efterrättsvarianter på, s k vendages tardives - late harvest - alltså helt enkelt viner gjorda på druvor man skördar sent, som hinner drabbas av ädelröta (ett slags positivt mögel. Haha).

Förutom de fyra ädla druvorna gör man även basviner (billigare, enklare varianter) på vita sylvaner och pinot blanc och, som jag nämnde, röda pinot noir.

Vi har varit till de lite kändare producenterna Gustave Lorentz, Dopff, Sparr och Hugel (samtliga har viner i Systembolagets bassortiment), men även (måhända för mig) till mer okända som Spielmann, Balbeisen, Wolfberger, Bruno Sorg och Pierre Henri och Paul Ginglinger.

Mest nöjd är jag med den lite dyrare (35 euro) flaskan från grymma Marcel Deiss, faktiskt en blandning av pinot gris och gewürztraminer. Till min förvåning hittade jag även en riktigt billig, men också riktigt god pinot noir för knappa 70 spänn. Det ni. Nu vet i fan om jag inte (äntligen!) har fått mig en tankeställare vad gäller den druvan, alltså. Så god var den.

Jag rekommenderar ALLA att åka dit. Det är mysigt, det är charmigt, det är skandalöst mycket gratissmakning och man lär sig hur mycket som helst.