Mousserande och det röda

I fredags blev det till att starta aftonen med Rotari Rosé, ett mousserande som jag verkligen både föredrar och kan rekommendera. Prisvärd är den sannerligen, dessutom.

Vidare blev det chilenska Santa Digna. Gott! Fruktigt, kanske lite väl strävt, men helt okej för sina 70 pix. Det fanns även Hidden Rock på box att tillgå. Ett av de billigare, populära australienska vinerna. Ligger på 178 för 3 liter och 56 för en flaska. Absolut drickbart, men inte mycket mer än så.

Ökande popularitet

Hoho. Nu ni. DN:s vinexpert Kronstam pratar om det nya kaffevinets makalösa popularitet (i webb-tv:n). Kom ihåg var ni läste det först!

För att inte tala om Umbala. Jag har inte sålt någonting annat under i princip hela sommaren. En vanlig tisdag fick vi in 20 boxar. De sålde slut på 5 minuter. En stor anledning är att det är billigt. 128 kronor för 3 liter. Folk köper det - och upptäcker att det är minsann gott också! En pinotage+shiraz-variant från Sydafrika.

Finns det inte i butik (vilket är föga troligt) kan man beställa hem det. Do it, säger jag. Testa kan man alltid göra. Fast förvänta er inget spektakulärt om ni är vana vid riktiga kvalitetsvin.

Mja

Cuttawayen blev först ut. Och dessvärre lite av en besvikelse. Ljus i färgen som sig bör (påminde faktiskt lite om jordgubbssylt...), men tydliga inslag av just jordgubb, som utlovat. Bränd. Okej. Men inte mer än så. Trist. Faktiskt.

Så när jag hamnade på bolaget igen i helgen passade jag på att testa en annan pinot noir-variant. Närmare bestämt Saint Clair. Annan Nya Zeeländare, men lite dyrare och förhoppningsvis lite bättre. Let's see, shall we?

Smaken är som baken

Hoho. Nu ni. Aftonbladet har gett sig sjutton på att upplysa svenska folket om Systembolagets påstådda lurendrejeri bakom vinetiketterna.

Finns det månne någon sanning bakom det hela? Visst, det kan tänkas. För somliga. Men, som någon faktiskt kommenterat i samband med artikeln, vi har alla olika smak. Och jag är säker på att det finns folk som älskar La Chasse-chardonnay.

Personligen träffade den däremot hyfsat mitt i prick, då jag inte hade köpt något av de inkluderade exemplen. Sedan är det väl, åtminstone enligt mig, ganska självklart att man inte köper ett vin som påstås ha en "allmän bitterhet i eftersmaken."

Men läs, ni. Läs, begrunda och döm själva!

Visste ni föresten att det finns vita viner med beskrivningen 'vått ylle'? Jodå, både vad gäller doft och smak. Voilá. Inte är de nödvändigtvis dåliga, heller.

Investera mera

Och dagen till ära (solen skiner...) så blev det tillslut pinot noiren Cuttaway Hill Estate, samt amerikanska, zinfandelmixade Cline med björnbär och lakrits. Den förstnämnda är varmt rekommenderad av riktigt seriösa experter, f ö, så den har jag lite lagom stora förväntningar på.

Nu återstår bara ett litet problem - vad ska drickas först?

Höstfynd

Nu så. Stället är påfyllt. Vinarna på plats och så även whisky [good old Famous Grouse, eftersom man någonstans måste börja tänka på det fattiga studentlivet... Men det smärtar, upplärd och van vid Pappas lyxvarianter som man är] och Martini Extra Dry (favoritcocktailen är naturligtvis Dry Martini) i hyllan däröver.

Dessvärre var Cuttaway Hill Estate fullständigt slut, men den anländer imorn igen, så jag får väl helt enkelt bege mig till Systemet ännu en gång.

Och sedan hade jag ju glömt bort en hel massa favoriter som jag nu bara blev tvungen att köpa.

Det blev Cypressen och Trion. Det blev Bonterran med carbernet sauvignon-druva istället för Zinfandel - och nu ska vi se om den är värd sina påökade tio kronor i pris.

Sedan blev det, naturligtvis, fantastiska KWV-producerade pinotagen Café - som ofta ligger i beställningssortimentet, men på Svava i Uppsala finns den med i basen, minsann. Halleluja! Ett så gott rödvin med en sådan sanslös kaffearom, kaffedoft och kaffesmak får man leta länge efter, tänkte jag nästan skriva, men det vet i sjutton om det ens finns. För 89:- får du ett vin som på etiketten säger sig passa till det mesta, men personligen skulle jag rekommendera den främst till deserter och ostar - och självklart, främst, för att 'bara' dricka i sig.

Sommarens och släktens älskling Nederburg kom också med mig hem. Då är det Manor House Cabernet Sauvignon-varianten för 89:- jag menar. Det finns även en sextioniokronors shirazvariant och en mixad med Merlot för 77:- (som oftast måste beställas). Det förstnämnda är ett av årets bäst säljande sydafrikanska viner och alldeles fantastiskt till lördagmiddagen. Köp!

Istället för Cuttawayen (så länge) hittade jag chilenska Indomita Duette - en cabernet sauvignon- och carmenère-mix för 119:- som verkar mycket lovande.

Sedan köpte jag även lite mousserande (Rotari Rosé) och vita Raimat, som för övrigt passar väldigt bra till ost (brie etc.).

Jag har av mig vartefter smakupplevelserna börjar rulla in...

Varning för fynd!

I lördags drack jag två riktigt goda röda viner och åt en grym grönmögelost därtill. Med sällskap, naturligtvis. Först Bonterra, som är en amerikansk Zinfandel-mix (10% petite sirah) full av mörka bär och peppar och sedan följde vi upp med Cypress, även den en amerikanare, men istället en Cabernet Sauvignon-mix (även petit verdot, syrah och petite sirah) som är helt fantastisk och tveklöst värd sina hundra pix.

Den får bli veckans tips och lär definitvt hamna i min korg vid nästa besök på Systemet.

Jag tänker också investera i Cuttaway Hill Estate, en australiensisk pinot noir som utlovar både smak och doft av hallon, jordgubbar (!) och kaffe. Dessutom Cline och/eller Ravenswood (det kan tänkas att jag börjar utveckla en förkärlek till amerikanska zinfandelviner, ja. Ha!) och eventuellt det vita Fort Simon.

Mitt vinställ är för närvarande ekande tomt efter en lång sommar på andra orter, men det ska givetvis åtgärdas snarast.