Skaldjursprovning

Imorn blir det till att hålla skaldjursprovning för personalen på jobbet. Vi ska äta pilgrimsmusslor, jätteräkor och alldeles vanliga musslor, med bl.a. aioli som tillbehör.

Till detta: ett halvtorrt vitt, i form av tyska Künstler Riesling Kabinett för 99:-, ett torrt vitt (franskt, givetvis, om man inte visste det) Sancerre-vin (Domaine de la Villaudière) från oktobers nyhetssläpp för 129:-, den lite dyrare Raventós-Cavan (L'Hereu de Raventós i Blanc Reserva Brut) från samma släpp för 99:- och slutligen en veteöl med viss betska i och med belgiska Hoegaarden Witbier.

Vad gäller skaldjur så har i princip allting att göra med hur man väljer att tillaga dem. Vanliga enkla räkor eller vad som helst som man äter rått och rätt och slätt behöver balanseras med ett inte alltför smakrikt vin (då tar vinet över smaken). Med lite citron eller crème fraiche till funkar ett halvtorrt bra: syran vägs upp av sötman. Vi snackar alltså inte chardonnay, direkt. Men. Om man exempelvis gratinerar skaldjuren och använder en hel del kryddor så är det en helt annan femma. Då passar ett lite tyngre, torrare vin. Eller en öl.

Vad gäller blåmusslor så är de ganska smakrika i sig och ett friskt och fruktigt vin är att föredra (som Sancerren), om man nu inte väljer att gratinera dem, för då kan man även gå på ett fylligt och smakrikt. Man kan även dricka öl till och ska då gärna koka musslorna i öl. Vin med vin. Öl med öl. Capisce? Hummer i sig är lätt söt i smaken, men efter kokning blir den betydligt saltare. Champagne är ju en klassisk kombination där, men även ett fatat vin funkar vid gratinering eller till och med ett lättare vitt (druvigt och blommigt) om man äter den au naturelle.

Tillagar man skaldjur (exempelvis räkor) med chili funkar en veteöl med liten beska kalasbra. Annars halvtorrt, såklart. Vad gäller aioli så är det en fet sås. Vad gör fett med vin? Ett vin med hög syra kan bryta igenom fetthalten (som rieslingen i det här fallet) och gör att maten upplevs som mindre fet och vinet som friskare. Generellt gäller regeln att ju fetare (tyngre) mat desto kraftigare vin, men aioli i kombination med skaldjur är ett undantag. Det blir visserligen fetare, men inte så pass tungt att man behöver tänka i termer av kraftiga viner. Jag har testat aioli med både halvtorra, lättare viner med sötma och torrare, tyngre viner och tycker det är gott med båda två.

Det ska bli intressant att se vad som går hem imorn. I'll let you know.

Nytt i vinstället

1:a oktober igår och i och med det både modulskifte (ett i april och ett i oktober: vi gör om i systemet, sänker och höjer priser, inför nya regler och förändrar sortimentet), nyhetssläpp och Blossa 09-släpp (i år med clementinsmak, men det smakar bara glögg. Som vanligt). Det var en riktigt rolig dag att jobba. Förvirring bland stammisarna (som har sådan koll på exakt vad 'deras' varor kostar), slagsmål om de mest omskrivna, nya vinerna och full rulle hela tiden.

Själv är jag nöjd och glad, som den här gången lyckades lägga vantarna på en Mâcon-villages chardonnay (Kronstams goda omdöme till trots - de försvinner som smör i solen, såklart). Dessutom blev det Raventós-cavan och Wild Rock. Även McManis (som vi drack på provningen), argentinska Las Moras-shirazen och vita Orchid (som även den har fått jättebra kritik för prisnivån på 59). Vad ska man ta och smaka först, måntro?

Det kan tänkas att det blir till att investera i franska Château Reysson senare under hösten också. 169 kronor och kan drickas både nu och lagras (jag skulle satsa på det senare, då tunga höstgrytor inte riktigt är min grej. Läs: jag kan inte laga dem själv, men äta går bra. Haha). Från det ärofyllda Haut-Médoc-distriktet och årgång 2005. Läckert.

Ut och botanisera i nyhetshyllorna med er nu! "Because you're worth it!"

Oktober och mera Chablis

Oktober är på väg och så även nyheterna på Systembolaget. I fredags testade vi fyra av dem; två vita och två röda.

Först ut var australiensiska sauvignon blanc:en Kim Crawford för 129 spänn. Väldigt druvtypisk (krusbär/sblad!) och riktigt god. Sedan följde amerikanska Farmer's Reserve för 94:-. En fyllig, tung och rejäl chardonnay som var helt okej. Vidare portugisiska Quartetto, med främst portugisiska druvor och lite syrah, för 57. Den smakade billig italienare och var ingen vidare. Slutligen amerikanska McManis med petite sirah (en korsning med syrah) för 99:- som var riktigt bra och rekommenderas absolut.

Italienaren Terredora för 89:- är jag något nyfiken på, likaså australiensiska Tamburlaine för 85:- (shiraz + cabernet sauvignon). Riktigt sugen, dessutom, på Wild Rock med merlot och malbec (intressant druvkombo!) från samma land (99:-) och amerikanska Windsor nu med zinfandel. Har testat andra varianter från dem tidigare och angående zinfandel så verkar ränderna aldrig gå ur. Hehe.

Dessutom kommer det en chardonnay från Mâcon-Villages (Bourgogne) för 73:- och den senaste sålde ju slut på tre sekunder. Och äntligen en något exclusivare cava! L'Hereu de Raventós i Blanc (en brut reserva) från Joseph María Raventós för 99 spänn. Jag ska minst sagt testa. Jobbar för fullt med min everlasting c-uppsats och är mer insnöad på champagne, cava och övriga mousserande viner än någonsin tidigare. Systembolaget behöver absolut ta sig i kragen och köpa in fler kvalitetscavor - det är då ett som är säkert.

För att inte tala om att det lanseras en bärlikör med grapefruktsmak, Baileys med kaffesmak (yum!), öl i plastflaskor, Slottskällans Red Ale, lagrad tequila, ett samlingspaket från Bowmore - och sist, och säkerligen allra värst, en tysk, halvtorr vitvinsbox för blotta 149, som kan ha potential att slå Castillo de Gredos i absolut brist på någon som helst kvalitet. "Inslag av ananaspastill och apelsin", mina vänner. Kan det bli värre? Jadå. Boxen heter Tre Apor och de tre aporna har namn. Anders, Göran och Ove. Jösses och hjälp. Nej. Ingenting jag planerar att testa själv (usch!). Men tro mig. Den kommer att sälja som smör...

Ikväll har jag varit på ytterligare en Chablisprovning; för kundkretsen den här gången. Olyckligtvis var det precis samma viner som sist och mina åsikter är ungefär samma, fast jag blev faktiskt mer förtjust i grand crun den här gången. I kombination med aioli är den himmelsk (as it should be för nära 400 spänn...).

Vi kan i alla fall konstatera att det är en förvånansvärt stor skillnad på fyra viner gjorda på samma druva från samma region. Det är Kimmerridge vs Portland som gör det; sandblandade lerjordar, innehållande fossila ostron som bidrar med den markanta mineraltonen. Hepp!

And that's how it's done

Kundprovningen igårkväll. Gick strålande. Ja, för mig alltså. Haha. Inte lika svårt kanske när man fick reda på vilka fem druvor som var representerade.

Pinot noiren tog jag bara på färgen, i relation till övriga alltså, men lyckades även gissa mig till att den kom från Bourgogne och mycket riktigt. På grund av att den var bärig, men inte syltigt bärig och alltså från ett kallare klimat, men också för att många pinot noirer kommer från just Bourgogne såklart. La Vignée, var det minsann. 109 kronor. Helt okej för det priset, men inte riktigt min grej. Too light.

Vidare följde en Zinfandel och med tanke på 2008s överkonsumtion gissade jag till och med rätt flaska: Cline. 89 kronor och sanslöst tydlig doft av lakrits. En av de bättre vi har för det priset och rekommenderas absolut.

Riojan kom näst. Och med tanke på hur särskiljd den var från övriga var det inte heller några problem. Dessutom en lite dyrare sådan, med tanke på att jag tyckte den var riktigt god. Ibland måste man förlita sig på sin snobbiga smak, minsann. Tss. Baron de Ley var det (reservan). Med tanke på färgen förstod man också att det måste vara kvällens äldsta årgång (=2004). Den ligger på 103 och är riktigt prisvärd, tycker jag. Den och Rioja Bordón är några av mina riojafavoriter.

Som nummer fyra hade vi en australiensisk shiraz. Den tog jag också. Druvan, alltså, men att gissa på Australien kan man inte ta så mycket cred för: det är vanligt. Dessutom kändes den syltig (varmare klimat = druvigheten känns syltigare, då bären mognar fortare och mer på djupet). Det visade sig vara Penfold's Thomas Hyland. Jag gissade på något äldre än de senaste årgångarna och mycket riktigt: 2006. Däremot trodde jag nog att det skulle vara något dyrare än det var, men icke: 109 kronor. Verkligen prisvärt. Köp!

Slutligen hade de slängt in fredagens Château de Seguin och med det tanke på just fredagen kändes den bekant. Cabernet sauvignon var druvan som kvarstod och med tanke på färgen, kartigheten och strävheten vågade jag mig på att gissa på Bordeaux. Ett yngre sådant och jadå (anno 2007).

Jag har uppenbarligen kommit en bra bit på väg vad gäller att prova röda viner. Stolt som en tupp och hur övertygad som helst om att det här definitivt är min grej.

Bordeaux, Bordeaux

Jodå. Vi hade pop quiz i fredags. Provning först, test efteråt. Av 21 möjliga poäng hade jag 17 och landade på fjärde plats. Not too shabby.

Vad drack vi då? Jo. Först ut: Château de Seguin. 89 kronor och inte speciellt stor i doften. Sträv. Ung. Det märks att Bordeauxviner gör sig bäst som äldre. Helt okej för det priset. Vidare följde Château Hourtin-Ducasse som låg på 119. Från Haut-Médoc-distriktet och faktiskt vare sig lika fyllig eller sträv som den första. Nästa flaska kom från Pauillac och hette då givetvis La Rose Pauillac. 175 kronor senare och både strävheten och fylligheten har åter hoppat upp ett snäpp. Inte så stor i doften, dock. Slutligen Château Plince (fr 2003) för 345 från det prestigeartade Pomerol.

Det märktes att de två senare är äldre och har hunnit mogna mer. Bordeauxviner är ju kända just för sin perfektion på ålderns höst, så det gäller att ha tålamodet och ekonomin att spara och lagra. Själv tyckte jag bäst om rosen från Pauillac.

I lördags hade vi en liten och försenad kräftskiva, med snaps i form av Läckö (fantastisk till kräftor!) och öl i form av augustinyheten Augustimånens Premium och Grebbestads lager. Både läckert och gott och highly recommended, om än något sent.

Imornkväll är det höstens första kundprovning för hösten, som jag självklart planerar att sitta med på. 'Lär dig prova röda viner', alltså. Alltid lär man sig något...

Röda september

Den vackraste och torraste av höstmånaderna är här. Jag älskar september. Med den kommer övergången från rosévin tillbaka till rödvin och jag inser att jag borde börja uppdatera mig.

Augustinyheten och Sydafrikanen Spier rekommenderas varmt. För blotta 79 kronor får man ett riktigt bra vin; shirazbaserat med en tydlig smak av lakrits. Lovely.

Italienska Langhe Nebbiolo Fontanafredda för 99:- var inte riktigt min stil. Det kan mycket väl ha varit för att jag drack den rätt upp och ner och tillsammans med rätt mat skulle den säkert visa framfötterna på ett helt annat sätt. Lädret var lite påtagligt och gjorde att den kanske inte kändes hur klassiskt italiensk som helst.

Australiensiska Opal Springs är oerhört prisvärt (75 spänn) och riktigt, riktigt god. Konstig druvkombination (shiraz + cabernet sauvignon + tempranillo), tänkte jag först, men ack, motbevisad. Tänker absolut köpa fler gånger! Testa ni också.

Sydafrikanska Allesverloren Tinta Barocca var spännande. Det märks att det är den sydafrikanska portvinsdruvan det handlar om (för man gör främst portvin av den, nämligen) och det är riktigt smaskigt! 109 kronor och jag är inte ett dugg besviken, men kanske inte heller i absolut extas.

Förra fredagen hade vi 'mat och dryck i kombination'-s-provning. Två vita: ett torrt (österrikiska Leth Veltliner för 72:-) och ett halvtorrt (tyska Stürz för 84:-) och två röda: ett fruktigt och smakrikt (italienska Primitivo di Manduria för 79:-) och ett kryddigt och mustigt (sydafrikanska Constantia Saddle för 129:-); tillsammans med olika former av de fyra bassmakerna - surt, salt, beskt, sött och umami. För vår del blev det citron, flingsalt, citronskal, maränger och aromatkrydda.

Som alltid funkar ett bra halvtorrt till absolut flest varianter, medan det är betydligt svårare med de röda. Stürz är dessutom riktigt bra i sig. Leth är helt okej. Jag tyckte Manduria var ganska trevlig och hade nog inte gissat på Italien; fördomar som man har. Constantia kändes mer som spansk rioja och var påtagligt kraftig. Druvkombinationen överraskade (merlot-cabernet!) sannerligen, då det inte alls kändes så. För 129 spänn är den inte prisvärd. Åtminstone inte för mig.

På fredag blir det Bordeauxprovning med tillhörande quiz. Långt ifrån det lättaste av områden, but I look forward to it. And I'll let you know.

Så småningom ska jag ut och investera i nya höstviner. Ni lär bli varse om resultatet.

Whisky, Chablis och den stundande hösten

Destilleringsmaskin (som expo) hos Auchentoshan

Auchentoshanvarianter

Fina Laphroaig

Chablisodling

Redan långt in i augusti och flera veckor sedan jag vinbloggade sist. Ber härmed ödmjukast om ursäkt och börjar om på nytt.

Den senaste månaden har bjudit på x antal tillfällen av vinkonsumtion. För att inte tala om whiskydrickande i och med Skottlandsresan. Låt se om jag kommer ihåg åtminstone en del av dem.

Jag fick äntligen tillfälle att testa sommarens nya, chilenska rosébox, Casas Patronales, boendes i Stockholm i slutet av juli. Riktigt trevlig, precis som väntat, i och med generellt positiva omdömen. Och tveklöst bästa roséboxen på bolaget just nu (Rosé d'Anjou för er som föredrar lite mer sötma), både till mat och balkong. Drack f ö en ovanligt god Dry Martini under Stockholmsveckan, på en liten bar på söder. Fortfarande favoriten and still going strong.

Så i början av augusti bar det av till den sexigaste delen av Storbritannien. Ja, med tanke på accenten, alltså. Skottska går sannerligen inte av för hackor... Vi började med Auchentoshan, där min kära mor och far blev lite sugna på en årgång från födelseåret 1957, men avböjde i slutändan med tanke på priset (ett sisådär femsiffrigt belopp way över 20 000). Det är ingen favorit hos mig, men väl hos min far, som köpte några flaskor.

Vidare ut till islay - and the best kinds. Med start hos Laphroaig, där vi alla signade upp oss som delägare i landområdet och fick en miniflaska och ett diplom som tack för besväret. Me loves Laphroaig! Det visade sig att avstånden på islay inte alls var speciellt stora, så vi tog en sväng förbi både min personliga favorit, Lagavulin, och övrigas, Ardbeg. Det slutade med att jag inhandlade en Destiller's Edition från 1991 på Laga. Och jodå, jag har redan smakat. Absolutely delish - and very pleased. Det något höga priset var tveklöst värt det.

Bowmore hann vi med också, uppe på öns nordvästra halva, men den imponerade inte särskilt nämnvärt. Laphroaig och Lagavulin, alltså. Ardbeg slinker ner den också, för all del. Framför allt var det både lärorikt och intressant att gå på tours och både se och dofta på hela whiskyprocessen (varning för kolsyrechock om du råkar sticka ner näsan för långt i de enorma tunnorna då man precis tillsatt all jäst). Och jag besöker gärna ytterligare distillerier i framtiden.

Idag är det fredag och jag startade morgonen med att springa på personalens privata chablisprovning. Chablis är ett område i Bourgogne och ingen druva, som många ofta tror. Däremot använder man uteslutande chardonnay och delar upp dem i fyra olika kategorier, allt beroende på hur exklusiv jordmånen är där vingården är belägen, samt hur det ser ut med solexponeringen. Alltså: Petite Chablis, Chablis, Premier Cru och Grand Cru. I stigande kvalitet. Petite Chablis har alltså ansedd 'sämst' jordmån och solexponering och Grand Cru den allra bästa. Priset varierar därefter.

Imorse testade vi fyra stycken - en av varje. Petit Chablis, kort och gott, Chablis Saint Martin, Chablis Premier Cru Beauroy och Chablis Grand Cru Les Clos. Men inte i den ordningen; allt för att försvåra det hela. Den renrakade chablisen kom först, vilket kanske märktes när man väl hittat oljigheten i de dyrare premier och grand. Petiten slängdes in däremellan. Dyrgripen Les Clos går på hela 369 kronor - och då är ju frågan om det faktiskt inte är roligare att spendera pengarna på champagne istället. Däremot är det absolut värt att köpa sig en Premier Cru istället för en ren chablis, när prisskillnaden ändå bara är en tjugofem spänn (145 vs 169) och kvalitetsskillnaden märkbar. Petit Chablis för 109:- har jag skrivit om tidigare och tycker riktigt bra om. Utmärkt budgetalternativ!

Nu så. En ny höst står framför oss. Massor med nya provningar på Systembolaget; både för kunder och privat för oss i personalen. Kom in och fråga i din närmsta dryckesprovningsbutik (Svava i Uppsala, t.ex. De största och mest centrala generellt i andra städer)! Själv planerar jag att fortsätta frilansa, då jag verkligen tycker att det är hur kul som helst. Och vad jag vet har jag redan uppdrag inplanerade. Sedan ska det researchas vindiplomsutbildningar (Grythyttan, bl.a.) och på fritiden ska jag fortsätta att insupa så mycket nördig fakta som jag bara kan. Med start omgående, då det är pop quiz på Bordeaux-området den 11 september...

Nu ska jag gå och jobba i min kära citybutik. Vin, folk och socialisering - det absolut bästa jag vet.