Oktober och mera Chablis

Oktober är på väg och så även nyheterna på Systembolaget. I fredags testade vi fyra av dem; två vita och två röda.

Först ut var australiensiska sauvignon blanc:en Kim Crawford för 129 spänn. Väldigt druvtypisk (krusbär/sblad!) och riktigt god. Sedan följde amerikanska Farmer's Reserve för 94:-. En fyllig, tung och rejäl chardonnay som var helt okej. Vidare portugisiska Quartetto, med främst portugisiska druvor och lite syrah, för 57. Den smakade billig italienare och var ingen vidare. Slutligen amerikanska McManis med petite sirah (en korsning med syrah) för 99:- som var riktigt bra och rekommenderas absolut.

Italienaren Terredora för 89:- är jag något nyfiken på, likaså australiensiska Tamburlaine för 85:- (shiraz + cabernet sauvignon). Riktigt sugen, dessutom, på Wild Rock med merlot och malbec (intressant druvkombo!) från samma land (99:-) och amerikanska Windsor nu med zinfandel. Har testat andra varianter från dem tidigare och angående zinfandel så verkar ränderna aldrig gå ur. Hehe.

Dessutom kommer det en chardonnay från Mâcon-Villages (Bourgogne) för 73:- och den senaste sålde ju slut på tre sekunder. Och äntligen en något exclusivare cava! L'Hereu de Raventós i Blanc (en brut reserva) från Joseph María Raventós för 99 spänn. Jag ska minst sagt testa. Jobbar för fullt med min everlasting c-uppsats och är mer insnöad på champagne, cava och övriga mousserande viner än någonsin tidigare. Systembolaget behöver absolut ta sig i kragen och köpa in fler kvalitetscavor - det är då ett som är säkert.

För att inte tala om att det lanseras en bärlikör med grapefruktsmak, Baileys med kaffesmak (yum!), öl i plastflaskor, Slottskällans Red Ale, lagrad tequila, ett samlingspaket från Bowmore - och sist, och säkerligen allra värst, en tysk, halvtorr vitvinsbox för blotta 149, som kan ha potential att slå Castillo de Gredos i absolut brist på någon som helst kvalitet. "Inslag av ananaspastill och apelsin", mina vänner. Kan det bli värre? Jadå. Boxen heter Tre Apor och de tre aporna har namn. Anders, Göran och Ove. Jösses och hjälp. Nej. Ingenting jag planerar att testa själv (usch!). Men tro mig. Den kommer att sälja som smör...

Ikväll har jag varit på ytterligare en Chablisprovning; för kundkretsen den här gången. Olyckligtvis var det precis samma viner som sist och mina åsikter är ungefär samma, fast jag blev faktiskt mer förtjust i grand crun den här gången. I kombination med aioli är den himmelsk (as it should be för nära 400 spänn...).

Vi kan i alla fall konstatera att det är en förvånansvärt stor skillnad på fyra viner gjorda på samma druva från samma region. Det är Kimmerridge vs Portland som gör det; sandblandade lerjordar, innehållande fossila ostron som bidrar med den markanta mineraltonen. Hepp!

And that's how it's done

Kundprovningen igårkväll. Gick strålande. Ja, för mig alltså. Haha. Inte lika svårt kanske när man fick reda på vilka fem druvor som var representerade.

Pinot noiren tog jag bara på färgen, i relation till övriga alltså, men lyckades även gissa mig till att den kom från Bourgogne och mycket riktigt. På grund av att den var bärig, men inte syltigt bärig och alltså från ett kallare klimat, men också för att många pinot noirer kommer från just Bourgogne såklart. La Vignée, var det minsann. 109 kronor. Helt okej för det priset, men inte riktigt min grej. Too light.

Vidare följde en Zinfandel och med tanke på 2008s överkonsumtion gissade jag till och med rätt flaska: Cline. 89 kronor och sanslöst tydlig doft av lakrits. En av de bättre vi har för det priset och rekommenderas absolut.

Riojan kom näst. Och med tanke på hur särskiljd den var från övriga var det inte heller några problem. Dessutom en lite dyrare sådan, med tanke på att jag tyckte den var riktigt god. Ibland måste man förlita sig på sin snobbiga smak, minsann. Tss. Baron de Ley var det (reservan). Med tanke på färgen förstod man också att det måste vara kvällens äldsta årgång (=2004). Den ligger på 103 och är riktigt prisvärd, tycker jag. Den och Rioja Bordón är några av mina riojafavoriter.

Som nummer fyra hade vi en australiensisk shiraz. Den tog jag också. Druvan, alltså, men att gissa på Australien kan man inte ta så mycket cred för: det är vanligt. Dessutom kändes den syltig (varmare klimat = druvigheten känns syltigare, då bären mognar fortare och mer på djupet). Det visade sig vara Penfold's Thomas Hyland. Jag gissade på något äldre än de senaste årgångarna och mycket riktigt: 2006. Däremot trodde jag nog att det skulle vara något dyrare än det var, men icke: 109 kronor. Verkligen prisvärt. Köp!

Slutligen hade de slängt in fredagens Château de Seguin och med det tanke på just fredagen kändes den bekant. Cabernet sauvignon var druvan som kvarstod och med tanke på färgen, kartigheten och strävheten vågade jag mig på att gissa på Bordeaux. Ett yngre sådant och jadå (anno 2007).

Jag har uppenbarligen kommit en bra bit på väg vad gäller att prova röda viner. Stolt som en tupp och hur övertygad som helst om att det här definitivt är min grej.

Bordeaux, Bordeaux

Jodå. Vi hade pop quiz i fredags. Provning först, test efteråt. Av 21 möjliga poäng hade jag 17 och landade på fjärde plats. Not too shabby.

Vad drack vi då? Jo. Först ut: Château de Seguin. 89 kronor och inte speciellt stor i doften. Sträv. Ung. Det märks att Bordeauxviner gör sig bäst som äldre. Helt okej för det priset. Vidare följde Château Hourtin-Ducasse som låg på 119. Från Haut-Médoc-distriktet och faktiskt vare sig lika fyllig eller sträv som den första. Nästa flaska kom från Pauillac och hette då givetvis La Rose Pauillac. 175 kronor senare och både strävheten och fylligheten har åter hoppat upp ett snäpp. Inte så stor i doften, dock. Slutligen Château Plince (fr 2003) för 345 från det prestigeartade Pomerol.

Det märktes att de två senare är äldre och har hunnit mogna mer. Bordeauxviner är ju kända just för sin perfektion på ålderns höst, så det gäller att ha tålamodet och ekonomin att spara och lagra. Själv tyckte jag bäst om rosen från Pauillac.

I lördags hade vi en liten och försenad kräftskiva, med snaps i form av Läckö (fantastisk till kräftor!) och öl i form av augustinyheten Augustimånens Premium och Grebbestads lager. Både läckert och gott och highly recommended, om än något sent.

Imornkväll är det höstens första kundprovning för hösten, som jag självklart planerar att sitta med på. 'Lär dig prova röda viner', alltså. Alltid lär man sig något...

Röda september

Den vackraste och torraste av höstmånaderna är här. Jag älskar september. Med den kommer övergången från rosévin tillbaka till rödvin och jag inser att jag borde börja uppdatera mig.

Augustinyheten och Sydafrikanen Spier rekommenderas varmt. För blotta 79 kronor får man ett riktigt bra vin; shirazbaserat med en tydlig smak av lakrits. Lovely.

Italienska Langhe Nebbiolo Fontanafredda för 99:- var inte riktigt min stil. Det kan mycket väl ha varit för att jag drack den rätt upp och ner och tillsammans med rätt mat skulle den säkert visa framfötterna på ett helt annat sätt. Lädret var lite påtagligt och gjorde att den kanske inte kändes hur klassiskt italiensk som helst.

Australiensiska Opal Springs är oerhört prisvärt (75 spänn) och riktigt, riktigt god. Konstig druvkombination (shiraz + cabernet sauvignon + tempranillo), tänkte jag först, men ack, motbevisad. Tänker absolut köpa fler gånger! Testa ni också.

Sydafrikanska Allesverloren Tinta Barocca var spännande. Det märks att det är den sydafrikanska portvinsdruvan det handlar om (för man gör främst portvin av den, nämligen) och det är riktigt smaskigt! 109 kronor och jag är inte ett dugg besviken, men kanske inte heller i absolut extas.

Förra fredagen hade vi 'mat och dryck i kombination'-s-provning. Två vita: ett torrt (österrikiska Leth Veltliner för 72:-) och ett halvtorrt (tyska Stürz för 84:-) och två röda: ett fruktigt och smakrikt (italienska Primitivo di Manduria för 79:-) och ett kryddigt och mustigt (sydafrikanska Constantia Saddle för 129:-); tillsammans med olika former av de fyra bassmakerna - surt, salt, beskt, sött och umami. För vår del blev det citron, flingsalt, citronskal, maränger och aromatkrydda.

Som alltid funkar ett bra halvtorrt till absolut flest varianter, medan det är betydligt svårare med de röda. Stürz är dessutom riktigt bra i sig. Leth är helt okej. Jag tyckte Manduria var ganska trevlig och hade nog inte gissat på Italien; fördomar som man har. Constantia kändes mer som spansk rioja och var påtagligt kraftig. Druvkombinationen överraskade (merlot-cabernet!) sannerligen, då det inte alls kändes så. För 129 spänn är den inte prisvärd. Åtminstone inte för mig.

På fredag blir det Bordeauxprovning med tillhörande quiz. Långt ifrån det lättaste av områden, but I look forward to it. And I'll let you know.

Så småningom ska jag ut och investera i nya höstviner. Ni lär bli varse om resultatet.

Whisky, Chablis och den stundande hösten

Destilleringsmaskin (som expo) hos Auchentoshan

Auchentoshanvarianter

Fina Laphroaig

Chablisodling

Redan långt in i augusti och flera veckor sedan jag vinbloggade sist. Ber härmed ödmjukast om ursäkt och börjar om på nytt.

Den senaste månaden har bjudit på x antal tillfällen av vinkonsumtion. För att inte tala om whiskydrickande i och med Skottlandsresan. Låt se om jag kommer ihåg åtminstone en del av dem.

Jag fick äntligen tillfälle att testa sommarens nya, chilenska rosébox, Casas Patronales, boendes i Stockholm i slutet av juli. Riktigt trevlig, precis som väntat, i och med generellt positiva omdömen. Och tveklöst bästa roséboxen på bolaget just nu (Rosé d'Anjou för er som föredrar lite mer sötma), både till mat och balkong. Drack f ö en ovanligt god Dry Martini under Stockholmsveckan, på en liten bar på söder. Fortfarande favoriten and still going strong.

Så i början av augusti bar det av till den sexigaste delen av Storbritannien. Ja, med tanke på accenten, alltså. Skottska går sannerligen inte av för hackor... Vi började med Auchentoshan, där min kära mor och far blev lite sugna på en årgång från födelseåret 1957, men avböjde i slutändan med tanke på priset (ett sisådär femsiffrigt belopp way över 20 000). Det är ingen favorit hos mig, men väl hos min far, som köpte några flaskor.

Vidare ut till islay - and the best kinds. Med start hos Laphroaig, där vi alla signade upp oss som delägare i landområdet och fick en miniflaska och ett diplom som tack för besväret. Me loves Laphroaig! Det visade sig att avstånden på islay inte alls var speciellt stora, så vi tog en sväng förbi både min personliga favorit, Lagavulin, och övrigas, Ardbeg. Det slutade med att jag inhandlade en Destiller's Edition från 1991 på Laga. Och jodå, jag har redan smakat. Absolutely delish - and very pleased. Det något höga priset var tveklöst värt det.

Bowmore hann vi med också, uppe på öns nordvästra halva, men den imponerade inte särskilt nämnvärt. Laphroaig och Lagavulin, alltså. Ardbeg slinker ner den också, för all del. Framför allt var det både lärorikt och intressant att gå på tours och både se och dofta på hela whiskyprocessen (varning för kolsyrechock om du råkar sticka ner näsan för långt i de enorma tunnorna då man precis tillsatt all jäst). Och jag besöker gärna ytterligare distillerier i framtiden.

Idag är det fredag och jag startade morgonen med att springa på personalens privata chablisprovning. Chablis är ett område i Bourgogne och ingen druva, som många ofta tror. Däremot använder man uteslutande chardonnay och delar upp dem i fyra olika kategorier, allt beroende på hur exklusiv jordmånen är där vingården är belägen, samt hur det ser ut med solexponeringen. Alltså: Petite Chablis, Chablis, Premier Cru och Grand Cru. I stigande kvalitet. Petite Chablis har alltså ansedd 'sämst' jordmån och solexponering och Grand Cru den allra bästa. Priset varierar därefter.

Imorse testade vi fyra stycken - en av varje. Petit Chablis, kort och gott, Chablis Saint Martin, Chablis Premier Cru Beauroy och Chablis Grand Cru Les Clos. Men inte i den ordningen; allt för att försvåra det hela. Den renrakade chablisen kom först, vilket kanske märktes när man väl hittat oljigheten i de dyrare premier och grand. Petiten slängdes in däremellan. Dyrgripen Les Clos går på hela 369 kronor - och då är ju frågan om det faktiskt inte är roligare att spendera pengarna på champagne istället. Däremot är det absolut värt att köpa sig en Premier Cru istället för en ren chablis, när prisskillnaden ändå bara är en tjugofem spänn (145 vs 169) och kvalitetsskillnaden märkbar. Petit Chablis för 109:- har jag skrivit om tidigare och tycker riktigt bra om. Utmärkt budgetalternativ!

Nu så. En ny höst står framför oss. Massor med nya provningar på Systembolaget; både för kunder och privat för oss i personalen. Kom in och fråga i din närmsta dryckesprovningsbutik (Svava i Uppsala, t.ex. De största och mest centrala generellt i andra städer)! Själv planerar jag att fortsätta frilansa, då jag verkligen tycker att det är hur kul som helst. Och vad jag vet har jag redan uppdrag inplanerade. Sedan ska det researchas vindiplomsutbildningar (Grythyttan, bl.a.) och på fritiden ska jag fortsätta att insupa så mycket nördig fakta som jag bara kan. Med start omgående, då det är pop quiz på Bordeaux-området den 11 september...

Nu ska jag gå och jobba i min kära citybutik. Vin, folk och socialisering - det absolut bästa jag vet.

Yum i juli

Glad sommar, mina vänner. Jag har precis spenderat en vecka uppe i stugan i Hälsingland. Med ett sådant besök följer en lite mer omfattande alkoholkonsumtion än vanligt och det har druckits som följer.

Vitt vin i form av Gräsö (tysk torr riesling för 66 kronor som är helt okej) och min kära Dr L (halvtorr, grym, för 79). Rosé i form av Uvanis och Puychéric. Rött i form av italienska ripasson I Castei (riktigt god!) för 119 och chilenska Mayu för 99. Lite Basilisk slank visst ner också. Öl i form av Carlsberg (Export och Gold) och drinkar i form av Frozen Margaritas (yum!) och Strawberry Daiquiris.

Innan det bar av till landet höll jag i en halvtorr vitvinsprovning på jobbet. Vi testade fyra stycken små godingar: två tyskar, en italienare och en australiensare. Med hutlösa fördomar jämtemot halvtorrt vitt vin (som många delar) fick jag rejält på nosen. Visst finns det för söta, för tråkiga och rentutav för ointressanta halvtorra viner, men när man väl hittar undantagen! Fantastiskt! Tyska Dr Loosen, t.ex., släkt med Dr L, är helt outstanding. Frisk, fräsch och krispig. 109 spänn - and you will thank me! Tyska Mineralstein går inte av för hackor den heller och är lite billigare med sina 79.

Italienska Orvieto Amabile (amabile som betyder just 'halvsöt') kan jag däremot inte rekomendera. Det är sådant där tråkigt halvtorrt vin som jag pratade om. Ointressant också. Ser ut och påminner mer om vatten än om vin. Australiensiska De Bortoli är en mix av riesling och gewürtzraminer (den spännande, kryddiga vitvinsdruvan, med smakbeskrivningar som litchi, rosor, ingefära och kanel!) och ganska okej för sina 69 kronor. Funkar bäst till lite starkare asiatisk mat, tror jag.

Vi åt räkor och citron till. Ju mer tillagade skaldjuren är, desto tyngre vin. Endast räkor rätt och slätt funkar utmärkt med just halvtorra, men ju tyngre maten görs, desto kraftigare vitt vin. Capice? Vin till mat med syra (i vårt fall i form av citronen) måste dessutom ha en hög syrehalt för att inte smaka avslaget.

Jag kom över hela tre vinböcker på en fenomenal bokrea: Vin. Helt enkelt. Skriven av Jamie Olivers sommelièr Matt Skinner. Väldigt omfattande och samtidigt ganska enkel. Och två småvarianter om mat och vin i kombination samt om vinprovningar. Perfekt! Jag har redan plöjt igenom allihopa och lärt mig hur mycket som helst!

I fredags på jobbet hade vi en rödvinsprovning med grillviner från Nya världen. Alltså i kombination med bearnaise- och barbequesås. Smarrigt värre. Det testades: Argentinska Alamos i form av Malbec-druvan. Chilenska Mayu innehållandes syrah. Sydafrikanska Kleine Zalze med cabernet sauvignon-merlot-kombo. Sydafrikanska Stellenzicht-pinotagen. Och slutligen Australiensiska Penfold's Bin 28 (shiraz).

Alla är rejäla, tunga och ovanligt sträva rackare. En del bättre än andra. Jag blev inte överdrivet superförtjust i någon av dem, men det kan ha med att göra att man inte är speciellt sugen på rödvin kl. 09 en fredagmorgon. Alamos och Penfold's gick hem hos alla. I synnerhet Alamos kan ju sägas vara ett prisvärt alternativ. Jag har ju lovprisat Stellenzicht-pinotagen tidigare, men den föll inte i lika god jord den här gången. Zalze var inte min grej. Bin 28 är väldigt god, men för det priset (159) finns det bättre och billigare.

Idag är det söndag. Jag är ledig imorn och den mulna dagen till ära ska jag lära en tämligen ung väninna att dricka alla sorters varianter. Cava, övrigt mousserande, Dry Martini, lite sangria och så vankas det underbara Dr Loosen. In i dimman... Och inte glömma vattnet!

Med bubblor och sommar i kombination...

Midsommarnjutning

Storhelgen inleddes med Pappas (och min farbrors) äntligen uthämtade och egna Mackmyrawhisky - The Jonsson Brothers. Trots att jag vanligtvis inte tycker vidare värst om Mackmyra så var den här riktigt god. Och jag har, till min stora glädje, blivit lovad en helt egen flaska av exklusiviteten. Härligt!

När min far väl befann sig i Danmark (där tunnan alltså tappats upp på flaskor) passade han på att handla lite vin, bl.a. Artadi-producerade riojan Viñas de Gain (mer god rioja! Jag kanske måste ångra mig...) och italienska Botromagno (primitivo). Helt okej för att vara en billigare italienare, men mjae.

Vidare förlöpte Midsommar givetvis med nubbe och sill (Hallands fläder, Rånäs och Herrgårds, vill jag minnas - gott alltihop, men jag saknade Läckö), vitt vin med fläder i form av Les Fumées Blanches på box (väldigt bra) och röda Riccasoli Formulae. Öl också, givetvis. Arboga och grabbarna främst.

På Midsommardagen hade vi vinprovning med italienska Musella, franska Château Bouscassé och sydafrikanska Kevin Arnold. Bäst gick det, som väntat, för shirazen från Nya Världen, även om det finns bättre för lägre priser. Basilisk och Peter Lehman The Barossa, till exempel. Bouscassé är stramt som bara den, som förvarnat, men kan nog bli riktigt bra efter att ha lagrats i några år. Istället för Musellan ska man köpa Monti Garbi eller Allegrini, tycker jag. Man har sina favoriter...

Vi har blandat mumsiga drinkar också: med isländsk vodka, flädersaft och red russian. Geléhallon funkar som både snacks och dekoration.

Sommaren löper vidare med rosé i alla dess former. Oerhört prisvärt är franska Puycheric (syrah. Alltså shiraz. På franskt vis) för sina blotta 59 kronor; riktigt friskt och gott. Köp!