Jag tänkte passa på att slänga ner några rader angående provningar jag har varit på den senaste tiden.
I mars månad var det dags för italienska Toscana och vi testade fyra olika röda och två vita, söta, varav det ena vi föll pladask för: Ruffino Serelle. 129 kronor, från Chianti (som är ett distrikt i regionen Toscana - bara för att reda ut begreppen) och helt underbart. Testa till äppelkaka, för sjutton! Yum! Även röda Piccini slank ner därifrån och var helt okej. Inte riktigt my cup of tea, dock, och go figure för blott 75 kronor och dessutom från Italien. Haha. Var dessvärre dålig på att skriva ner detaljer just den gången och minns inte mycket mer än så.
I fredags låg fokus istället på USA och det blev inte mindre än sex viner då också: två vita och fyra röda. Först ut: Beringer Stone Cellars - en 79-kronors chardonnay från Napa. Det var lätt att känna igen pga ektonerna och nötigheten. Helt okej för det priset, dessutom. Sedan följde nyheten Gnarly Head (den vita nu alltså) där druvsorten blev lite trixigare: påminde nämligen både lite om gewürztraminer och om sauvignon blanc (i och med vaga svartvinbärstoner), men se där gick vi bet: det var nämligen viognier. Gott! Och 85 kronor är den väl värd.
Över till röda och faktiskt den röda Gnarly Head för 89:- med zinfandeldruva. En bra zinfandel, men både Cline och Robert Mondavis Woodbridge är bra mycket bättre. Som vin nummer fyra hittar vi Kenwood, en cabernet sauvignon från Sonoma County och strävast och robustast hittills. Eventuellt till en gräddig köttgryta, men mjae alltså. Från 165 spänn (!) till blott 99:- Jag vet inte ens om jag skulle pröjsa så mycket.
Vidare till en Fetzer-producerad merlot och givetvis då alltså betydligt lättare för sina 89 kronor. Mjee. Slutligen landar vi på ännu en zinfandel, även den från Sonoma, och den dyraste vi har, nämligen Seghesio för 175 och hela 15,5 % alkohol. Läcker! Testa gärna till grillat, f ö .
Påsken bjöd på en mängd nya viner från vårsortimentet, i form av portugisiska Picos de Couto för 88 (gott och rejält), lättsamma Palazzo för blott 49 (!) (riktigt bra för det priset), pinot noir i form av Delta (och den föll till o med mig i smaken!) för 119 och självklart en australiensisk shiraz vid namn Gurra Gurra Creek (ha!) för 89 (fruktig och helt okej, men ganska trist faktiskt).
En ny champagne för endast 199 slank visst ner också: Massé. Bra och ekologisk, men man skulle nog lika gärna kunna ha nöjt sig med ett franskt mousserande för 99. Så det så. Samt Sigtunas påsköl till påskbordet (både easter och red ale var riktigt smaskiga) med sällskap av Mikkellers Jackie Brown, som jag älskade.
Påsken avslutades med en liten oskyldig försmak på junis Alsaceresa i och med tre små vita viner därifrån: Gustav Lorentz gewürztraminer, Jules Mullers riesling och Schlumberger Les Princes Abbés. Folk föll till höger och vänster främst för de dyrare varianterna och rieslingen sågades ganska totalt. Schlumberger var grym, men jag diggade Gustav också. Kan knappt bärga mig tills jag får dricka de ädla druvorna väl på plats i Frankrike!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar